Riksrevisionen har granskat statens insatser när företag sätts i konkurs, de så kallade insolvensförfarandena. Den övergripande slutsatsen är att arbetet i huvudsak är effektivt, men att det finns brister som bör åtgärdas.

Bristerna visar sig bland annat i arbetet med att hantera gruppen med godkända konkursförvaltare och rekonstruktörer. I Sverige finns ingen auktorisering av förvaltare. Tingsrätternas och Kronofogdemyndighetens hantering av förvaltarkretsen innebär dock en form av informell auktorisering, som medför dubbelarbete samt brister i enhetlighet och rättssäkerhet.

– Till exempel är det inte reglerat i lag när en förvaltare inte längre ska få uppdrag, och förvaltarna har inga möjligheter att överklaga ett sådant beslut. Här behöver regeringen ta initiativ till att skapa ordning och reda, menar riksrevisionsdirektör Claudia Gardberg Morner.

Onödigt lång tid

Granskningen visar vidare att Kronofogdemyndigheten saknar befogenheter att skynda på avslutandet av konkurser som drar ut onödigt länge på tiden, till exempel när konkursboet varken kan betala sina skulder eller förvaltarens arvoden. I dessa fall är det skattebetalarna som står för förvaltarens arvode.

Rekonstruktion ska bara göras om företaget är livskraftigt i grunden, och kan överleva på sikt. År 2022 skärptes kraven på långsiktig livskraft för att få inleda rekonstruktion. Hittills har de hårdare reglerna dock inte lett till att en högre andel företag överlever; knappt hälften är vid liv ett år efter att rekonstruktionen avslutats.

Domstolar saknar kompetens

Riksrevisionen bedömer att detta delvis beror på att domstolarna har svårt att bedöma hur livskraftigt ett företag är. Sådana beslut sker alltid under stark tidspress och kräver företagsekonomiska överväganden, vilket inte alla tingsrätter har tillräcklig kompetens för. Här skulle Domstolsverket kunna bidra med värdefullt stöd.

Även rekonstruktörerna behöver ta ett större ansvar i detta sammanhang. De får oftast en tidig inblick i företag som vill inleda en rekonstruktion, och behöver göra en korrekt inledande bedömning av möjligheterna att rädda företaget. Kronofogdemyndigheten bör därför stärka sin tillsyn av rekonstruktörerna, så att det inleds färre rekonstruktionsförsök där det i ett tidigt skede står klart att de inte har förutsättningar att lyckas.

Ingen uppföljning

Insolvensförfarandena är till för att ge utdelning till borgenärerna, men enligt Riksrevisionen följer ingen myndighet dock upp utvecklingen på området. De förändringar som träder i kraft i juli 2026 innebär att uppgifter flyttas från staten till konkursförvaltarna, vilket i förlängningen leder till högre kostnader för konkursboet och lägre utdelning.

– Ändringarna kommer sannolikt leda till snabbare processer, men vi bedömer att staten haft för litet fokus på utdelning till borgenärerna, säger Joakim Grausne, projektledare för granskningen.