Utredningen Skärpningar i lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar och utlänningslagen (SOU 2025:114) har haft i uppdrag att se över lagen om särskild kontroll av vissa utlänningar (LSU), som bland annat reglerar personer misstänkta för terroristverksamhet. Bland de föreslagna ändringarna finns utökade möjligheter att tillämpa lagen även på personer som indirekt bedöms utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet, ett sänkt beviskrav för beslut om förvar och ökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel.

Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet har yttrat sig över betänkandet. I sitt svar framhåller fakulteten att flera av förslagen väcker frågor om proportionalitet, rättssäkerhet och behovet av tillräckligt beslutsunderlag.

Polismyndighetens roll i utlänningsärenden kritiseras

Ett av de förslag som fakulteten särskilt kritiserar är att Polismyndigheten ska kunna bli part i Migrationsverkets ärenden om avlägsnande av utlänningar och även ha rätt att överklaga beslut.

Fakulteten pekar på flera problem med detta. En grundläggande förvaltningsrättslig princip är att ett beslut som gynnar en individ endast i undantagsfall ska kunna ändras till dennes nackdel. Att ge en statlig myndighet möjlighet att överklaga beslut som redan är till den enskildes fördel kan därför skapa problem.

Dessutom kan den föreslagna ordningen leda till en svårhanterlig process, där den enskilde får två motparter – Polismyndigheten och Migrationsverket – i migrationsdomstolen. Detta kan skapa motstridiga argument och processhandlingar som försvårar en tydlig och sammanhållen prövning.

Tvivel kring beviskrav och hemliga tvångsmedel

Utredningen föreslår att beviskravet för beslut om förvar ska sänkas från ”sannolikt” till ”kan antas”. Juridiska fakulteten påpekar att lagstiftning som inskränker en individs frihet måste vila på ett tydligt behov. Det nuvarande beviskravet har inte lett till några tillämpningsproblem. Därutöver konstateras att frihetsinskränkningar alltid måste vara proportionerliga och förenliga med Europakonventionen samt att frihetsberövande endast får ske när det är nödvändigt.

Mot bakgrund av detta bedömer fakulteten att beslut om förvar endast bör fattas när det är sannolikt att ett avlägsnandebeslut kommer att genomföras.

Fakulteten varnar också för de föreslagna utökade möjligheterna att använda hemliga tvångsmedel, som innebär betydande intrång i individers privatliv och därför kräver noggranna analyser av konsekvenserna. I betänkandet saknas uppgifter om hur många personer som kan komma att beröras, både direkt och indirekt, till exempel genom avlyssning av närståendes telefonsamtal. Utan sådan analys blir det svårt att avgöra om förslagen är proportionerliga och rimliga i förhållande till syftet med åtgärderna.

Risker med utredningar som styrs av färdiga direktiv

Fakulteten lyfter även en mer principiell fråga i sitt yttrande: utredningens uppdrag grundas på ett direktiv som anger vilka specifika lagförslag som ska lämnas, oavsett ställningstagande i sak.

Sådana riktade direktiv kan begränsa möjligheten att överväga alternativa lösningar och leda till att behov och konsekvenser av förslagen inte utreds tillräckligt. Detta är särskilt problematiskt när det gäller lagförslag som innebär utökade tvångsåtgärder.

Mot bakgrund av dessa bedömningar avstyrker fakultetsnämnden de ovan nämnda förslagen.

Yttrandet har beretts av docent Simon Andersson och beslutats av dekanus, professor Pernilla Leviner. Yttrandet har expedierats av Juridiska fakultetskansliet som officiellt remissvar från Juridiska fakulteten.