Advokat Anna Mirek Engström, arbetar i tvistelösningsgruppen på Advokatfirman Cederquist.

VERKTYG

»

Tipsa en vän

»

Skriv kommentar

E-postadress att skicka till
Ditt namn
Skicka

I juridikens allt mer internationaliserade värld aktualiseras frågor om bl.a. verkställighet på ett sätt och med en intensitet som aldrig förr. Internationaliseringen kräver att dessa frågor regleras inte bara generellt på internationell nivå utan också särskilt beaktas vid uppkomsten av varje tvist med en internationell anknytning. En dom genom vilken frågan om skadeståndsskyldighet eller betalningsskyldighet har avgjorts saknar helt värde för det fall den inte också kan verkställas på ett effektivt sätt i det land där den förlorande parten de facto har sina tillgångar.

Föremålet för denna artikel är begränsat till ett relativt specifikt problem kring verkställighet av utländska säkerhetsåtgärder i Sverige; närmare bestämt vilken egendom i Sverige som kan beläggas med kvarstad vid verkställighet av ett utländskt kvarstadsbeslut meddelat i en medlemsstat inom EU i vilket inte bara ett visst belopp utan även en viss specifik egendom utpekas.

Kortfattat om Regelverket

Det i det aktuella fallet relevanta regelverket är framför allt den s.k. Bryssel I-förordningen vars syfte är att tillse att den inre marknaden fungerar på det sätt som är tänkt med en fri rörlighet som huvudregel. För detta krävs bestämmelser som förenklar formaliteterna så att domar från de medlemsstater som är bundna av förordningen kan erkännas och verkställas enkelt och snabbt i övriga medlemsländer och så att en borgenär kan få verkställighet av en utländsk dom utan att gäldenären ges möjlighet att förhala eller obstruera förfarandet.

Enligt Bryssel I-förordningen initieras exekvaturförfarandet av en ansökan av den som vill ha och är berättigad till verkställighet av domen. I Sverige skall ansökan om verkställighet inges till Svea hovrätt. Därefter förklarar Svea hovrätt, efter en ytlig och endast formell kontroll utan materiell omprövning, den utländska domen verkställbar i Sverige. Först efter att ett beslut om verkställighet har meddelats informeras den mot vilken verkställighet har sökts om ansökan och beslutet. Den senare har då möjlighet att överklaga beslutet och få till stånd en något mer omfattande prövning. Inte heller denna prövning får dock vara någon materiell omprövning av domen utan endast en prövning av huruvida någon av de omständigheter vilka hindrar att domen erkänns i Sverige är för handen.

Varje avgörande som har meddelats av en domstol i en medlemsstat, oavsett dess rubricering, omfattas av Bryssel I-förordningen. Av EU-domstolens praxis framgår att också beslut om interimistiska åtgärder eller säkerhetsåtgärder, t.ex. beslut om kvarstad, omfattas (se bl.a. mål nr C-39/02).

Eftersom syftet bakom Bryssel I-förordningens regler om verkställighet är att underlätta för europeiska avgöranden att snabbt och enkelt kunna verkställas i andra europeiska länder har den sökande kompenserats för den tid som exekvatursvarandens överklagandemöjligheten medför genom att Svea hovrätts initiala beslut om verkställighet skall anses innefatta ett beslut om säkerhetsåtgärder. Grundat på det överklagade initiala verkställighetsbeslutet kan sökanden således vända sig till kronofogdemyndigheten och begära verkställighet av en svensk säkerhetsåtgärd. En sådan ansökan skall behandlas som en begäran om verkställighet av ett svenskt domstolsbeslut om säkerhetsåtgärd och verkställs således i enlighet med de svenska verkställighetsreglerna i utsökningsbalken.

Förfarandet kompliceras emellertid något när det beslut som undergår det svenska exekvaturförfarandet i sig är ett utländskt beslut om säkerhetsåtgärd vilket pekar ut viss särskild egendom. I dessa fall är det oklart hur reglerna i Bryssel I-förordningen och utsökningsbalken skall tillämpas när den svenska kronofogdemyndigheten skall verkställa inte Svea hovrätts slutliga beslut i exekvaturfrågan utan det svenska beslutet om säkerhetsåtgärder som anses följa av Svea hovrätts initiala (och överklagade) beslut om verkställighet.

Utländska beslut om säkerhetsåtgärder i vilka viss egendom utpekas

Inledningsvis kan konstateras att ett utländskt beslut om säkerhetsåtgärder generellt omfattas av Bryssel I-förordningens exekvaturförfarande. Det finns dock undantag från denna huvudregel. Det framgår av praxis från EU domstolen (se bl.a. mål nr. C 125/79) att endast sådana domar som har kommit till i ett kontradiktoriskt förfarande skall anses omfattas av förordningens artikel 32 och därmed också förordningens exekvaturförfarande. Artikel 31 i Bryssel I-förordningen ger en domstol som i och för sig saknar behörighet att pröva ett mål i sak behörighet att meddela sådana interimistiska åtgärder som kan vidtas enligt lagen i den medlemsstaten. Enligt mål nr. C 99/96 omfattas ett interimistiskt beslut fattat av en domstol som grundar sin behörighet på artikel 31 i Bryssel I-förordningen i vissa fall inte av exekvaturförfarandet i förordningen. Så är fallet då en part i ett sådant beslut ålagts att fullgöra en förpliktelse utan att den sökande måst ställa säkerhet eller beslutet avser annan egendom än sådan egendom som befinner sig (eller kommer att befinna sig) inom det territoriella behörighetsområdet för den domstol vid vilket beslutet har fattats.(1)

I de fall Bryssel I-förordningen är tillämplig och den ingivna ansökan inte är bristfällig skall ansökan om verkställighet av ett utländskt beslut om säkerhetsåtgärd i vilket viss specifik egendom utpekas (nedan "det utländska beslutet") i regel godkännas och Svea hovrätt förklara kvarstadsbeslutet verkställbart i Sverige (nedan "det svenska beslutet"). Vad gäller beslut om säkerhetsåtgärder är det i regel ont om tid och av största vikt att det utländska beslutet kan verkställas omedelbart. För det fall det svenska beslutet överklagas kan det därför antas att sökanden kommer att vara mån om att erhålla en snabb säkerhetsåtgärd i avvaktan på ett slutligt beslut i verkställighetsfrågan (nedan "det slutliga exekvaturbeslutet"). Detta kan ske genom ett sedvanligt, och från exekvaturförfarandet separat, förfarande i svensk domstol (se artikel 31 i Bryssel I-förordningen). Det kan också ske på det sätt som redogjorts för ovan genom att det svenska beslutet i sig anses inkludera ett beslut om svensk säkerhetsåtgärd (nedan "det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd") i väntan på det slutliga exekvaturbeslutet.

Anta att sökanden vänder sig till kronofogdemyndigheten och grundat på det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd begär verkställighet av den svenska säkerhetsåtgärden (vilken skall verkställas i enlighet med de svenska verkställighetsreglerna). Då uppkommer frågan om vilken egendom som kan omfattas av kronofogdemyndighetens verkställighet, vilken således är skild från verkställigheten av det utländska beslutet vilket fortfarande ligger för prövning i Svea hovrätt.

Syftet med säkerhetsåtgärder är att de skall kunna nyttjas för att, under den tid en process pågår, förhindra att en framtida definitiv verkställighet saboteras Säkerhetsåtgärden skall således skydda verkställighetsobjektet och tillförsäkra att detta kvarstår i oförändrat skick. Detta gäller även i det aktuella fallet. Syftet med det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd är således att tillförsäkra att det utländska beslutet i vilket särskild egendom identifieras, vid tidpunkten för det slutliga exekvaturbeslutet, skall kunna slutligt verkställas i Sverige.

Det faktum att det är fråga om en svensk säkerhetsåtgärd, beslutad av en svensk domstol och vilken skall verkställas i enlighet med de svenska verkställighetsreglerna skulle kunna ge stöd för uppfattningen att all egendom tillhörandes den mot vilken åtgärden riktas och som finns i Sverige skall kunna beläggas med kvarstad. Den egendom som omfattas av kvarstaden skulle då vara densamma som vid ett vanligt svenskt kvarstadsbeslut, dock begränsat till det värde som anges i yrkandet eller i detta fall det utländska beslutet. Det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd synes ses som ett från det utländska beslutet helt fristående beslut vilket skulle medföra att det saknas anledning att utgå ifrån det utländska beslutet när det skall avgöras vilken egendom som kan omfattas av den svenska kvarstaden. I propositionen till den svenska lag som skall komplettera Bryssel I-förordningen, den s.k. kompletteringslagen(2), anges beträffande en sökandens ansökan om verkställighet av det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd att "[a]nsökan behandlas sedan som en begäran om verkställighet av ett svenskt domstolsbeslut om säkerhetsåtgärd […]", se prop. 2001/02:146, sid. 51. Ordavalet stöder snarast uppfattningen att all egendom skulle kunna omfattas av verkställigheten på samma sätt som generellt sker vid ett svenskt kvarstadsbeslut (oavsett om det utländska beslutet är begränsat till viss egendom). Med denna tolkning utvidgas möjligheterna att säkra upp egendom för sökandens räkning.

Emot en verkställighet av säkerhetsåtgärden omfattandes all egendom som befinner sig i Sverige, oavsett vilken egendom som har angivits i det utländska beslutet, talar å andra sidan det faktum att det är det utländska beslutet som de facto ligger till grund för det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd. Det synes då inte bara ologiskt utan också omotiverat att den svenska säkerhetsåtgärden skulle kunna sträcka sig längre än den utländska. Endast sådana domar och beslut vilka medför en betalningsskyldighet av något slag eller i sig är ett beslut om kvarstad kan bli föremål för ett svenskt temporärt beslut om kvarstad. Detta medför att kronofogdemyndigheten måste ta hänsyn till den utländska domen eller beslutet när det skall avgöras om en svensk kvarstad kan meddelas och verkställas. Att i samband med detta inte låta sig vägledas av innehållet i det utländska grundbeslutet också avseende omfattningen av kvarstaden synes främmande. För en senare verkställighet av det utländska beslutet (i vilket viss särskild egendom utpekas) är det vidare tillräckligt att just den utpekade egendomen omfattas vid verkställigheten av det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd. För det fall den svenska temporära säkerhetsåtgärden inte skulle omfatta just den egendom som anges i det utländska beslutet ges den part mot vilken åtgärden riktar sig istället möjlighet att undanskaffa densamma. Detta skulle medföra att sökanden, vid den tidpunkt den slutliga verkställigheten eventuellt skulle komma att meddelas, inte längre har möjlighet att få till stånd någon definitiv verkställighet av det utländska beslutet. Den svenska temporära säkerhetsåtgärden uppfyller i så fall inte sitt syfte. Det är inte heller i strid med reglerna i utsökningsbalken att begränsa ett kvarstadsbeslut eller beslut om en annan säkerhetsåtgärd till viss angiven egendom. Enligt 15 kapitlet, 10 §, rättegångsbalken får rätten meddela närmare föreskrifter om verkställigheten om det skulle behövas. Huvudregeln är att det är kronofogdemyndigheten som skall bestämma på vilket sätt en säkerhetsåtgärd skall verkställas (och därmed vad gäller kvarstad vilken egendom som skall tas i anspråk) men det råder inget förbud mot att exekutionstiteln innehåller föreskrifter om verkställigheten.

Avslutande synpunkter

Hur det förhåller sig i frågan kring vilken egendom som skall kunna omfattas av kronofogdemyndighetens verkställighet av det svenska temporära beslutet om säkerhetsåtgärd framgår varken av Bryssel I-förordningen, praxis, den svenska kompletteringslagen, förarbetena till denna (prop. 2001/02:146) eller doktrin. Inte heller domstolarnas eller kronofogdemyndighetens handböcker ger någon ledning. Mycket tyder på att den svenska temporära säkerhetsåtgärden, på samma sätt som det utländska beslutet, inte bara bör vara begränsad till det i det utländska beslutet angivna beloppet utan också till en däri gjord specificering av vilken egendom som omfattas av detsamma.

För det fall en sökande vill vara säker på att kunna åstadkomma en säkerhetsåtgärd i all egendom i Sverige tillhörandes den mot vilken åtgärden riktar sig är det således ett bättre alternativ att fristående från exekvaturförfarandet ansöka om kvarstad i Sverige i enlighet med de sedvanliga processuella reglerna i rättegångsbalkens 15:e kapitel. Det faktum att ett exekvaturförfarande eventuellt har inletts är inte något hinder för anhängiggörandet av ett sådant svenskt "säkerhetsärende" (se artikel 47.1). Ett sådant från exekvaturförfarandet fristående beslut är naturligtvis inte heller beroende av ett beslut om verkställighet från Svea hovrätt för att vara verkställbart i Sverige utan verkställs direkt enligt reglerna i 16 kapitlet, 13-16 §§, utsökningsbalken.

Är denna otydlighet i reglerna kring verkställighet av utländska beslut om säkerhetsåtgärder verkligen förenlig med Bryssel I-förordningens syfte att tillförsäkra den fria rörligheten av nämnda och övriga domstolsavgöranden? En fri rörlighet kräver en förutsebar och otvetydig tillämpning av förordningens bestämmelser vilken är svår på det sätt regelverket ser ut idag. Detta kan medföra att syftet med Bryssel I-förordningens regler till viss del förfelas. För det fall en sökande, och för den delen även en svarande, inte i förväg kan förutse verkningarna av en ansökan om verkställighet kan inte heller den fria rörligheten och snabba tillämpligheten anses uppnådd. För att förordningens syfte skall kunna uppfyllas är det därför helt nödvändigt att EU-domstolens praxis eller de nationella kompletteringsreglerna erbjuder klar och tydlig vägledning vad gäller verkställighet av utländska säkerhetsåtgärder i vilka viss egendom pekas ut.

Fotnoter

(1) Denna praxis förhindrar till stor del att Bryssel I-förordningen skulle kunna möjliggöra forumshopping vad gäller beslut om säkerhetsåtgärder. En part är genom denna bestämmelse förhindrad att vända sig till den medlemsstat i vilken parten har störst möjlighet att få bifall till sitt yrkande om säkerhetsåtgärder och på de för parten mest fördelaktiga villkoren (exempelvis vad gäller skyldighet att ställa säkerhet) för att sedan få säkerhetsåtgärden verkställd i ett annat land.

(2) SFS 2006:74