Reformen syftar, skriver EU-domstolen, till att minska domstolens arbetsbörda på området för förhandsavgöranden och göra det möjligt för domstolen att, inom rimliga tidsfrister, kunna fullgöra sitt uppdrag att säkerställa att lag och rätt följs vid tillämpning och tolkning av fördragen.

Betydande ökning av mål

År 2001 infördes i Nicefördraget en möjlighet för tribunalen att pröva vissa frågor som hänskjutits för förhandsavgörande, men stadgan har inte ändrats för detta ändamål sedan dess. Under de senaste fem åren har dock en strukturell och betydande ökning av antalet mål konstaterats, samtidigt som många mål är mer komplexa och av särskilt känslig natur på bland annat området för konstitutionella frågor eller frågor som rör grundläggande rättigheter.

Tanken är att reformen ska göra det möjligt för EU-domstolen att fokusera på sitt uppdrag att skydda och stärka enhetligheten och konsekvensen i unionsrätten. Tribunalen uppges, för sin del, ha kapacitet att bära denna ytterligare arbetsbörda och antas kunna behandla tolkningsfrågor på ett sådant sätt att de nationella domstolarna och de berörda ges samma garantier som de som EU-domstolen ger.

Partiell överföring av behörighet

Av rättssäkerhetsskäl gäller överföringen endast sex tydligt definierade områden som är tillräckligt avgränsade från andra områden och som har gett upphov till en omfattande rättspraxis från EU-domstolen.

Tribunalen blir därför behörig att pröva en begäran om förhandsavgörande som uteslutande avser ett eller flera av följande sex särskilda områden:

1. Det gemensamma systemet för mervärdesskatt

2. Punktskatter

3. Tullkodexen

4. Tullklassificering av varor i Kombinerade nomenklaturen

5. Kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning eller försenade eller inställdatransporttjänster

6. Systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser

Omfattande rättspraxis

Dessa områden ger enligt EU-domstolen sällan upphov till principiella frågor som kan påverka enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten och det finns redan en omfattande rättspraxis från domstolen på dessa områden, vilket bör göra det möjligt för tribunalen att stödja sig på tidigare domar.

Cirka 20 procent av målen om förhandsavgörande vid EU-domstolen angår dessa områden, vilket anses utgöra ett tillräckligt stort antal mål för att det ska leda till en verklig minskning av dess arbetsbörda. På så sätt kommer EU-domstolen att kunna fokusera mer på sina uppdrag som konstitutionsdomstol och högsta instans i unionen.

Behåller behörighet på vissa områden

EU-domstolen kommer att behålla sin behörighet i fall där begäran om förhandsavgörande ger upphov till självständiga frågor om tolkningen av:

1) primärrätten, inklusive Europeiskaunionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

2) folkrätten eller

3) allmänna principer i unionsrätten.

Tribunalen kan även hänskjuta ett mål som omfattas av dess behörighet, men som kräver ett principbeslut som kan påverka enhetligheten eller konsekvensen i unionsrätten till domstolen.