Ändring av praxis för frihetsberövandeärenden

Översynen har, skriver myndigheten på sin hemsida, lett till att Justitiekanslern kommer att göra vissa förändringar beträffande frågan om hur lidandeersättning ska bestämmas. En av de mer grundläggande förändringarna är synen på den tid som ett frihetsberövande har pågått.

- Det finns ett starkt stöd för att lidandet ökar ju längre ett frihetsberövande pågår. Det är därför rimligt att tiden ska ges en större betydelse än tidigare och att ersättningen därför ska öka exponentiellt över tid, förklarar justitiekansler Mari Heidenborg i ett uttalande på hemsidan.

Detta innebär bland annat att Justitiekanslern kommer att justera sina så kallade normalbelopp, dvs. de schabloner som används som utgångspunkt för att bestämma lidandeersättning. Det betyder emellertid inte att ersättningarna i de enskilda fallen generellt höjs, eftersom Justitiekanslern även gör andra förändringar.

- Tidigare har faktorer som brottsmisstankens allvar och den frihetsberövades ungdom fått ett stort genomslag på ersättningen. Min avsikt är att allvarlig brottslighet i större utsträckning ska kompenseras genom den tid som frihetsberövandet pågått, snarare än genom förekomsten av brottsmisstanken som sådan. Jag kan även se att ungdomar i viss mån har överkompenserats genom att brottslighetens allvar fått samma genomslag som för en vuxen, trots att en ungdom inte riskerar samma påföljder. Brottslighetens allvar och den frihetsberövades ungdom ska emellertid fortsättningsvis beaktas, om än i något mindre omfattning, förklarar Mari Heidenborg.

Justitiekanslern ser inte framför sig någon större förändring av det totala belopp som varje år betalas ut i lidandeersättning.

- Förändringarna sker i huvudsak i form av olika omfördelningar av det totala ersättningsbeloppet. Jag vill särskilt påtala att de nya ersättningsnivåerna sannolikt inte kommer att innebära någon besparing för staten och att det inte heller är avsikten. Att tiden ska väga tyngre framöver medför inte heller att den senaste tidens uppmärksammade resningsfall skulle ha bedömts annorlunda. Vår nya praxis tar framförallt sikte på personer som till exempel varit häktade under förhållandevis lång tid, utan att frihetsberövandet för den skull pågått så länge som det kan göra vid långa verkställda fängelsestraff, konstaterar Mari Heidenborg avslutningsvis.

Ändringarna kommer att tillämpas från och med den 1 januari 2020.