Sveriges år i Europadomstolen
VERKTYG
Europadomstolen hanterade år 2014 totalt 319 ansökningar rörande Sverige, varav 311 avvisades eller avslogs utan vidare prövning. Det var något färre än året innan då domstolen mottog 381 ansökningar avseende påstådda svenska brott mot Europakonventionen. Av dessa togs 16 stycken upp till prövning. Ytterligare ett år tidigare, 2012, rörde hela 909 ansökningar Sverige, men av dessa meddelades till slut dom i endast 15 mål.
Av de åtta stämningar mot Sverige som togs upp av Europadomstolen förra året fälldes Sverige i två av fallen och friades i de andra sex. Tre av dessa mål överklagades dock och väntar på avgörande i domstolens så kallade Grand Chamber.
De lagrum som åberopades i de olika målen mot Sverige var främst artikel 2 (rätt till livet), artikel 3 (förbud mot tortyr), artikel 5 (rätt till frihet och säkerhet), artikel 6 (tillgång till rättslig prövning) samt artikel 8 (rätt till skydd för privat- och familjeliv).
Fem fall rörde utvisning av utländska medborgare, ett avsåg brott mot dubbelbestraffningsförbudet, ett rätten att överklaga planärenden och ett mål rörde proportionalitet i samband med ett anhållande.
Utvisning till Iran
Årets första mål (F.G. mot Sverige mot Sverige (43611/11), avgjordes den 16 januari 2014, och rörde en iransk man som hävdade att han inte kunde utvisas till sitt hemland dels på grund av att han där deltagit i oppositionella politiska aktiviteter, dels då han under sin tid i Sverige konverterat till kristendomen.
En oenig domstol kom här dock till slut fram till att en utvisning av mannen inte skulle innebära brott mot varken artikel 2 eller 3 i Europakonventionen. Målet överklagades emellertid till domstolens Grand Chamber, som höll sin överläggning den 3 december och slutlig dom i målet väntas inom kort.
Internt flyktalternativ
Målet W.H. mot Sverige (49341/10) från den 27 mars rörde en frånskild irakisk kvinna som tillhörde den mandeistiska religionen. I sin dom slog Europadomstolen fast att Sverige inte hade brutit mot artikel 3 när man beslutade att utvisa kvinnan till Irak.
Detta då det ansågs säkert för henne att återvända till de kurdiska delarna av landet (det så kallade interna flyktalternativet). Även detta mål ska tas upp av domstolens Grand Chamber, och planerat datum för dessa överläggningar är den 18 mars.
Oenigt om irakisk man
Den 3 april meddelade domstolen sin dom i målet A.A.M mot Sverige (68519/10) avseende en överklagad utvisning av en sunnimuslimsk irakisk man till sitt hemland.
Med röstsiffrorna sex mot en slog domstolen fast att en utvisning av mannen till Irak inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3, då mannen ansågs ha möjlighet att bosätta sig i en annan del av landet än sin hemregion, nämligen Kurdistan (även här alltså det interna flyktalternativet).
Måste återvända till Libyen
Målet M.E. mot Sverige (71398/12) handlade om en libysk man som, efter sin ankomst till Sverige, inlett ett förhållande med en svensk man. Migrationsdomstolen hade i en dom beslutat att mannen var skyldig att återvända till Libyen för att där ansöka om familjeåterförening.
Mannen menade dock att Sverige – om han skulle tvingas resa tillbaka till Libyen – skulle bryta mot såväl artikel 3 som artikel 8 i Europakonventionen. För detta fick han dock inget gehör i Europadomstolen som, i sin dom den 26 juni, konstaterade att situationen i Libyen inte var sådan att den innebar allvarliga risker för mannen. Också detta mål kommer den 22 april att tas upp till prövning av domstolens Grand Chamber.
Inte trovärdig
Målet A.A. mfl mot Sverige (34098/11) rörde frågan om det skulle utgöra en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen att utvisa en man och hans tre barn till Somalia.
I Europadomstolens dom, som meddelades den 24 juli, fann man enhälligt att klagandenas berättelse inte var trovärdig och att en utvisning av familjen till Somalia inte skulle innebära någon kränkning av artikel 3 i konventionen.
Fälls för brist på rättsprövning.
I ett mål från den 25 september (Karin Andersson mfl mot Sverige, 29878/09) fälldes Sverige för första gången förra året.
Målet hade sin bakgrund i planprocessen inför bygget av Botniabanan, och domstolen slog här fast att Sverige - genom sitt agerande att neka ett antal boende runt Botniabanan i Umeå rättsprövning i Regeringsrätten - hade brustit i skyldigheten att erbjuda enskilda tillgång till rättslig prövning. Sverige hade därmed brutit mot artikel 6 i Europakonventionen.
Anhållande inte oproportionerligt
Den 16 oktober kom domen i målet Göthlin mot Sverige (8307/11). Upprinnelsen till detta mål var att polisen anhållit en man i Dalarna i anslutning till ett utmätningsförfarande av ett mobilt sågverk.
Enligt mannen var hans anhållande oproportionerligt i förhållande till dess syfte (att säkerställa att den utmätta egendomen överlämnades), men Europadomstolen ansåg här inte att Sveriges agerande innebar ett brott mot artikel 5 i konventionen.
Brott mot dubbelbestraffningsförbudet
I årets sista mål, den 27 november, fälldes Sverige för brott mot Europakonventionens dubbelbestraffningsförbud (Lucky Dev mot Sverige, 7356/10). Detta efter att Skatteverkets skattetilläggsförfarande gentemot en restaurangägare inte hade avslutats förrän efter det att en delvis friande brottmålsdom vunnit laga kraft där de omständigheter som låg till grund för skattetillägget och åtalet i princip var desamma.
Enligt Europadomstolen fick inte kvinnan dömas igen (det vill säga åläggas skattetillägg) för en gärning som hon tidigare hade friats ifrån. För detta brott mot Europakonventionen dömdes Sverige dessutom att betala 2.000 euro i skadestånd till kvinnan.
UTBILDNING
» Till utbildningarHäktning av barn
Om lagens särskilda krav för häktning av barn handlar det senaste inlägget på Domarbloggen.
Ny MP på Lindahl
Från den 1 mars har Advokatfirman Lindahls kontor i Uppsala en ny Managing Partner.